Inlägget publicerat första gången våren 2010, uppdaterat september 2013.
Kriminalromanerna har i år blå och gröna färger, med guldbokstäver och knivar i inpräntat blod. Diktsamlingarna är duvgrått lugna. Det läser jag i en kulturartikel om bokomslag i gårdagens DN (www.dn.se/kultur-noje/nyheter/omslagets-makt-ar-stort-1.1120971)
”Om man ser på en bok att det kommer att kännas speciellt att ta på den, så tar man på den. Och har man väl tagit på en bok, så är det lättare att köpa den.” Det säger bokhistorikern Kristina Lundblad i artikeln.
Min första bok, om mindfulness för pedagoger, kommer inte att ligga i travar i bokhandeln, förmodligen inte ens stå i hyllorna – utom i ett litet antal välsorterade boklådor. Akademibokhandeln hoppas jag på, förstås.
De som kommer att köpa boken kommer i första hand att hitta den på nätet, och beställa den direkt därifrån, föreställer jag mig. Är omslagets makt lika stor då, när man inte ser boken på riktigt och kan ta på den? Är det till och med ännu viktigare att ha ett bra omslag när det inte går att och bläddra i boken, känna tyngden och formatet?
Till syvende och sist är det också en fråga om ekonomi: Är det försvarbart att lägga X antal tusenlappar på att anlita en formgivare enbart för omslaget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar